måndag, februari 19

Livet är härrrrrligt

Ellen är asförkyld. Det är ”kul”. Att vara hemma med två barn är ju alltid noll tid för återhämtning men att vara hemma med två varav ett är en tickande skrik- och vrålbomb är utmattande beyond belief. Ja, alltså jag tycker jättesynd om henne, MEN hon är svinjobbig som halvsjuk och jag känner att förkylningen börjar bita på mig också och jag HATAR som bekant förkylningar. Började iallafall dagen med en timmas massage/naprapati. Det var gött. Andreas får friskvårdbidrag via jobbet där dom kan köpa timpaket hos min naprapat så jag fick hans årspaket(!!). Jag älskar honom osv. Han var ju också hemma idag pga kräksincidenten igår natt så idag har jag inte varit ensam med bägge alls. Tbh har jag haft en timmas massage, varit hemma 1 1/2 timma och sen varit med Nils på BVC för mät- och väg (7kg/67cm FYI) samt tagit en extrasväng i bilen för att låta barnet sova klart. Men imorgon är jag ensam med bägge. SUCK OCH STÖN OCH BLÄ. Håll tummarna för mirakulöst tillfrisknande så humöret iallafall kommer tillbaka.

Läste förresten nån artikel på KIT om barn och svordomar och moralister. Nu vet jag ju inte vilket team ni tillhör men jag har verkligen svårt att förstå vad som är så dåligt med lite gamla härliga svärord? Jag älskar språkbredden förstärkningsord som fan, helvete, jävla ger. Och dom ger en möjlighet att få ur sig frustration typ när en slår i tån eller datorn krånglar eller whatnot. Jag är 100% för svärord. Orden i sig är ju inget kränkande eftersom det bara förstärker det andra en säger så debatten borde snarare handla om att inte använda ett kränkande språk än huruvida det ska finnas ord som förstorar det en säger, no? Att kalla någon nåt kränkande är 100% fel och får aldrig accepteras någonsin. Kan vi inte prata om det istället? I meningen Håll käften din jävla idiot är det inte ”jävla” som är det hemska liksom. Diskutera gärna i smågrupper.

söndag, februari 18

Lilla barnet vaket igen. Satte på babblarna på teven så nu är det temporär vapenvila och tystnad här hemma. Pappan sover fortfarande. Alltså han är sjuk, jag vet det. Och jag var magsjuk förra helgen och han hade barnen bla bla men jag kräktes majoriteten av tiden när jag var ensam med Nils. Sen tog jag Nils på natten. Och på dagen för det blir så meckigt att gå ut med bägge två när han skulle handla. Meanwhile har jag inte sovit sen tre inatt när lilla barnet vaknade följt av stora barnet följt av lilla barn ja ni fattar och har en helvetesmorgon pga vansinnigt övertrötta barn. Det är ju liiiiiiiide svårt att inte bli iallafall en smula irriterad över att han inte ens kan hålla ögonen på sitt äldsta barn vid en badbalja i fem minuter liggandes i sängen. Just sayin.

FML

Stora barnet droppar snor och skriker. Lilla barnet är övertrött men sover inte pga förstnämnda. Barnens pappa har abonnerat sovrummet. Badar lilla barnet pga luktar död och den vill ändå inte sova. Stora barnet är med och hjälper till - kodak moment osv tills lilla barnet verkligen får nog. Klär på gaphals ny blöja och kläder och hetsmatar. Stora barnet bajsar och passar på att slänga gosedjur böcker en sko snutten två omaka strumpor ett tåg två citroner i badbaljan som står på hallmattan pga världens minsta badrum. Hallmattan är i ull. Det luktar surt dött djur. Lilla barnet somnar äntligen. Stora barnet får ny blöja men kissar på mattan.


Andreas vaknade av maginfluensa i natt. Ellen vaknade 05.27 på svindåligt humör, supersnorig. Jag har spänningshuvudvärk. Det blir en kul dag det här.

torsdag, februari 8

En kväll av mitt gamla jag

Idag har jag varit ute och ätit middag och druckit öl med mitt gamla högskolegäng, lite decimerat. Fyra långa, jävligt skarpa män som likt femton år sen framkallar skratt som ger tårar i ögonen och kärlek i bröstkorgen. Så olika alla andra jag umgås med nuförtiden. Så olika varandra allihop, men tre års dagliga umgänge, resor och oändligt med öl gör saker med folk. Det binder och det håller ihop och trots att vi ses max en gång om året i den konstellationen känns det som om vi sågs igår. Fast ändå med plats för femton års livs förändringar. Jag har ont i kinderna av skratt. Mina bästa bästa. Mina killar som är män.

tisdag, februari 6

Saker jag och Isabella Löwengrip ser olika på

Livet. Ganska mycket livet. Där hon vill maximera och effektivisera och utvecklas och sprida ut sina vingar vill jag mest stanna tiden, njuta av stunden, stagnera och bli eremit. Nej, men skämt åsido, hennes vansinniga syn på livet är för mig ett mysterium. Alltså jag är väldigt imponerad över hennes växande imperium, hennes affärsmannaskap och driv på typ samma sätt som jag imponeras av alla ambitiösa idioter som sover 5 timmar per natt för att inte ”slösa med tiden” och som också tjänar miljoner. Jag har insett att jag aldrig kommer bli en sån person. Jag är alldeles ALLDELES för grundlat för att offra allt som måste offras på vägen alternativ leva livet i ultrarapid. Isabella kanske har en poäng i sin hets, för en lunchdejt med en kompis på 33 minuter är ju kanske bättre än mina 0 minuter men samtidigt nej? Hon reser mer på en vecka än jag gör på ett år, läser fler böcker, träffar fler människor, tjänar jävligt mycket mer pengar. Men handlar det (livet) om det? Att se så många ställen som möjligt? Att vara i New York i 36 timmar? Flyga till Maldiverna i 4 dagar? Plöja bok efter bok efter bok? I sitt senaste inlägg skrev hon (inte ordagrant pga orkar inte byta fönster i telefonen) att hon hushåller på sin energi på en nivå där hon avbryter andra i deras samtal för att hon löst citerat inte vill slösa tid på skvaller eller senaste paradise hotel-avsnittet utan vill maximera sin tid till saker som får henne att växa. Och jag känner bara åh vännen, kom här. För vad blir bestående i ett liv där allt far fram i tusen kilometer i timman. Om tiden går fort för mig vars enda dagsuppgift är att hålla liv i ett barn och hämta ett annat på förskolan, vad gör det inte för henne? Jag får nästan lite svindel å hennea vägnar när jag tänker på att till och med hennes nedvarvningstid är schemalagd utifrån maximeringsprincipen. Att allting hela tiden måste ha ett syfte. Tänk om syftet med livet är att försöka uppskatta nuet så mycket som möjligt istället för att satsa allt på framtiden? Om lyckan ligger i det lilla? Nä, alltså hon är säkert lycklig på sitt sätt bara att jag har så svårt att relatera. Men seriöst, hade ni orkat var vän med någon där du är ett syfte? Där all tid måste vara kvalitetssäkrad? Där soffa och ostbågar och lite halvkallt bryggkaffe är djupt förbjudet? Hur många miljoner jag förlorar på min lathet vette katten, men jag är ändå rätt nöjd här framför min bästa tevekanal (TLC hands uuuuup!) med en sovande bebis på bröstet och en ”bappusino” på gång i köket (cappuccino, vi har köpt ny kaffemaskin).
Ibland tittar jag och Andreas på varandra över soffbordet och ba kommer du ihåg hur det var när vi inte hade några barn? Vissa gånger mer drömmande i tonen än andra. Och det gör jag ju. Typ. Nästan. Jag tror eventuellt det är lite av en försvarsmekanism att det inte riktigt går att dra sig till minnes en tid utan barn. Både för att livet nu ibland skulle kännas outhärdligt men kanske mer för att det innebär ju att Ellen och Nils inte skulle finnas. Och DET är en helt orimlig tanke.

Nånting hände i mig när Nils kom. Jag blev hel. Jag kanske har skrivit om det tidigare? Det var iallafall precis så klyschigt som det låter: allt bara föll på plats. All min oro, min sorg, min rastlöshet, min strävan till nästa, oförmågan att vara helt nu. Allt (nåja) försvann med mitt yngsta barn. Jag vet inte om det är för att han har visat sig vara den ljuvligaste bebis som nånsin funnits eller om det är hans lugn eller om det bara handlar om att allt jag nånsin drömt om är precis här precis nu. Jag är så kär i mina barn. Det är fan nästan som när ångest försöker spränga bröstkorgen fast tvärtom. Det är som att luften aldrig riktigt räcker till, att andetagen är så fulla av pirr att luften inte får plats. Bara tanken att dom inte skulle finnas är så outhärdlig så jag får en klump i halsen när jag tänker på det. Så även fast jag inte har sovit en hel natt på snart två år och vi inte har haft en hel konversation vid middagsbordet på flera månader och jag har ryggskott som skickar brinnande smärta genom kroppen så kan jag inte helt fullfölja tanken att ha ett liv som det var innan.

tisdag, januari 30

Givetvis, GIVETVIS, får Ellen kräksjukan precis samtidigt som jag sov första natten utan hjärtat i halsgropen för det lilla barnet. Det är världens konstigaste kräksjuka, men det måste vara det för det går (tydligen) på förskolan (utbrott i helgen) och hon har ju kräkts och hon är dålig i magen. Hon kräktes i söndags kväll precis vid läggning, men då trodde jag det var att hon hade käkat mjölk för snabbt. Hon var iallafall hemma från förskolan igår, men var pigg som en mört och både sov och åt som en vilde. Samtidigt var jag hos doktorn med Nils där det konstaterades ”överansträngda luftrör” och en vanlig jävla segdragen förkylning. Han skickade hem oss med Airomir för att hjälpa till lite på traven och nu mår Nils typ 90% bra. Men aldrig får en vara nöjd va för TADA vem spydde 5.08 imorse? Skrällen såklart. Och ingenting sen dess. Hon är dålig i magen men alltså vi har bytt tre bajsblöjor på hela dagen aå inte direkt akut och hon käkade 1,5 raggmunk till lunch och en hel banan och en massa gröt. Så världens lurigaste magsjuka? Kommer det en till spya? Inte? Är det triggat av nåt? (Hon har fått en flaska mjölk precis innan bägge gångerna) Kommer vi andra bli sjuka? HUR DKA JAG ORKA VARA HEMMA MED BÄGGE HELA VECKAN?! Alltså på allvar, fucking medalj till dom som är det på heltid. Jag är absolut noll procent reso/sugen på att vara med bägge mina barn 100% av min tid. Jag vill inte ens vara med ett av mina barn 100% av min tid men ja well så funkar ju inte föräldraskapet riktigt.

fredag, januari 26

Sjukångest deluxe

Så vi har ju varit förkylda/sjuka sen början av december. Jag, Andreas och Ellen är äntligen friska men Nils hostar fortfarande och även om han har blivit bättre i övrigt (inget snorig, ingen feber, pigg och glad) så hostar han. På nätterna, när han har ätit, hostar han så han kräks (ev pga så jävla hungrig så han sveper flaskan och sen hostar + har svalt luft) och sen igår så piper det ibland när han andas. Förutom det är han rätt obrydd av hostandet och är precis lika pigg och glad som vanligt. Vi har pratat med en Kry-doktor som också har tittat på Nils och vi har pratat med vår BVC-sköterska som var med när han fick en hostattack och bägge försäkrar att det inte är nån fara. Han andas regelbundet. Han har inga indrag. Han är inte hängig osv. Men nu sitter jag här för andra natten i rad och vakar över min bebis andning (ja, alltså han sover ju som vanligt) och oroar mig för att han ska dö. 1177, doktorn på Kry och BVC-sköterskan är alla överens om att det inte är akut och att åka in till en akutmottagning med honom nu inte är att rekommendera pga lång väntetid i väntrum med andra smittsamma barn. Men likt förbannat ligger jag här och har ångest över att vi tar för lätt på det här. Att vi väntar på att det ska bli akut och farligt istället för att göra nånting nu. Han har liksom hostat i sex veckor och det blir inte bättre? Tänk om han har lunginflammation och så vet vi inte det och så får han andningsproblem och dör? Jag skulle aldrig förlåta mig själv. Eller Andreas Aldrig Orolig™️. Men åk in då! kanske ni tänker nu. Och ja, fast tänk om han blir nån ny sjuk ovanpå den här sjukan och den här sjukan kanske är ofarlig? JAG HATAR ATT VARA FÖRÄLDER TILL SJUKA BARN JAG GÅR SÖNDER AV ORO!

tisdag, januari 23

Sparbruari

I senaste numret av Icas Buffé var det en sida med en tjej som specialiserat sig på billiga, men bra, måltider och som driver Portionen Under Tian. Nu ska väl sägas här att jag väldigt gärna VILL vara ekonomisk men att jag också har en ett väldigt använt betalkort pga håller mig sällan till planen så att säga. Jag gör dock matlistor för veckan och där tänker jag ju på vad som finns hemma och vad som går att kombinera så vi inte står där med typ slattar av grejer det inte går att göra nånting med. Problemet ligger väl i att vi ofta blir lite lata och beställer hämtmat och att vi har varit lite kassa på att käka upp rester innan dom blir för gamla. Därför blev jag rätt positivt triggad av den där artikeln och har sen dess både börjat följa instagramkontot (portionenundertian) och lagt till bloggen i min RSS-feed OCH! Jag (och Andreas) bestämde imorse att det blir vegetariskt i februari. Vi har lite kött och sånt i frysen och den ska tömmas så det är okej att äta men inget inköp av kött under februari månad. Det ska bli himla spännande att se vad som händer med vårt matkonto när köttet försvinner och det ska bli kul att flytta upp dom vegetariska rätterna och planera bara med dom. Vi äter absolut inte kött varje dag, men jag skulle nog säga att 50% är kötträtter, vilket ju är för mycket egentligen. Nu vill inte jag bli vegetarian, men jag vill äta mindre kött och jag tycker vi kan bli bättre på att variera vår meny och handla smartare så förhoppningsvis är det det jag kan återrapportera när februari är över.

torsdag, januari 18

Duktighetslistan

Jamen nånstans måste en väl få skryta lite? Försökte med Andreas men han är M.I.A (ev pga dåligt samvete i jämställdhetsland). Idag har jag, förutom tagit sovmorgon, duschat och gjor mig själv iordning, gjort följande:

Lekt med Nils
Vattnat blommorna
Städat* Ellens rum
Städat* sovrummet
Städat* vardagsrummet
Städat köket inkl torkat alla skåp utvändigt
Vikt/hängt tvätt
Startat 2 nya maskiner tvätt
Sorterat bort för små kläder för barnen
Kokat flaskor
Tagit ut sopor och blöjor
Städat ur duschen
Handtvättat Nils tjocktröja
Gjort rent diskmaskinen, alltså INUTI AVLOPPSGREJEN
Diskat vaser
Plockat in/ur diskmaskinen
Ätit lunch

* alltså plockat och torkat, ej dammsugit. Nån måtta osv

Hade tänkt att åka in till stan och byta pappas julklappsskjorta men bestämde mig för att stanna hemma så nu ska jag se ett avsnitt New Girl när Nils sover och sen ska jag förbereda maten tills ikväll så jag slipper det mitt i barnkaoset.

Ja, sen ska jag ta ovanstående lista plus lite annat jag gjort under veckan (planerat/handlat/packat upp veckans mat, slängt gamla blommor, bytt lakan bla) till jämställdhetsrådet som ”diskussionsunderlag”. Haha, som om vi har ett sånt? Nej, men vi måste prata lite om hur vi ska dela på grejer när den ena är hemma med barn för just nu äre fan jag som gör typ 80% av allt och sen får jag typ dåligt samvete för att Andreas är ensam med barnen typ tre timmar. Seriöst VEM ÄR JAG?! Så dumt. Ska i år jobba på att sluta få dåligt samvete över att vara borta hemifrån. Det är hans ungar också och jag är fan själv med dom minst tre timmar varje dag så varför bryr jag mig ens från början?

onsdag, januari 17

Sjukstugan

Igår, när jag inte kunde somna, låg jag och lyssnade på mina barns andetag. En på min högra sida och en på min vänstra. Jag ville så gärna dra en av dom, eller helst bägge, intill mig och begrava mig under deras varma små kroppar men dom sov så gott så det kunde jag inte. Istället trånade jag och önskade en dag med Nils där vi bara kan skrota runt i pyjamas hela dagen utan att behöva ta oss ut och hämta Ellen och härja. Man ska vara försiktig med sina önskningar för nu ser det ut som att det blir en sån dag, men på grund av att den lille stackarn har feber och är svinsnorig. Ja, jag är en sån som kallar hem deras pappa för förskolehämt när den ena har feber och är ett ynk. Kallar hem och kallar hem, Andreas erbjöd sig till och med att komma hem från jobbet direkt när jag messade om att Nils är sjuk. Okej att jag inte vill dra med Nils ut i snöstorm till en förskola med fyrtioelva baciller men att sitta hemma i soffan med en sovig bebis klarar jag ändå av på egen hand.

tisdag, januari 16

Så det var ljuvligt att vara ifred i 36 timmar och ännu ljuvligare att komma hem. Herrejävlar vad jag älskar min familj. Det är som en rasande sidvind i bröstkorgen. Helst skulle jag ha närkontakt med samtliga samtidigt men i brist på det tar jag den som protesterar minst - le bebe. Han hatar iofs att ligga hos mig i sängen (försöker varje gång jag vill ha sovmorgon och mysa) men det är okej att bara få ligga bredvid och hålla i en liten hand eller fot också. Det är tydligen acceptabelt tycker han. Idag sov vi till 10.45. Alltså jag var vaken 3,5 och 8 och matade/bytte blöja/sög snor/vaggade hostattacker men med avdrag för den tiden så måste jag ha sovit iallafall i tio timmar inatt. Älskar att vi har fått barn med senare dygnsrytm. Ellen verkar iofs flytta sina tider nu för hon är förjävlig på kvällarna pga trött så igår lade jag henne 19.20 istället för 20nånting som vi brukar och hon somnade som en sten. Vaknade visserligen vid sexsnåret imorse men då ska Andreas ändå upp så det spelar ingen roll. Ikväll ska jag käka middag med Sandra på Le Nom och planera bröllis. Det ska bli urmysigt! Ska dricka vin. Mmm...vin.

lördag, januari 13

Nu sitter jag på Arlanda. Jag ska till Malmö på bröllopsfest för en barndomskompis och det ska bli så sjukt kul! Igår var det nära att det inte blev nåt när Ellen vaknade med feber och hade hostat hela natten så hon kräktes och Nils ba ”gött syrran, jag kör en fas då så vi kan leverera maximalt härj”. Sen följde hon upp med att vägra all mat hela dagen. Alltså vi försökte med choklad, kanelbulle, glass, saft, hallon, pasta och allt annat hon älskar men hon ville inte ens ha sin älskade mjölk. Då kände jag hur mina ensamma 36 timmar liksom gled längre och längre ut på fingrarna. En sen skärpte hon till sig, käkade lite mjölk och slutade både hosta och ha feber. Phew! Och jo, Andreas hade kunnat vara själv med dom ändå och sa att det inte var nån fara blabla men det är inte en walk in the park att ha bägge två när den ena är en bebis och absolut inte när den äldre bara vill sitta i knät och gråta. Jag hade inte velat att han hade åkt om rollerna var omvända liksom. Men som sagt, barnen skärpte till sig och här sitter jag och lyssnar på nån bröllopsplaylist som Anydaynow skickade inför vårt bröllop och äter en så bisarrt överprisad frukost (maskinkaffe, flaskjuice och en ostbaguette för HUNDRASJUTTIFEM KRONOR). Men ah well, det är tyst och lugnt och ingen drar i mig eller skriker eller vill bli vaggad eller bajsar eller busar eller kräver att få TITTA BABABABA (babblarna) MOBIJEN MAMMA!!

Hon hade det lite tufft imorse, lelle vallhunden. Mamma, pappa, nish å Ida åka fygpan. Ba nej honey, BARA MAMMA WEHOO förlåt nej bara mamma idag. Du och Nils och pappa ska vara hemma. Lyssnade inte riktigt på det örat för sen upprepade hon bara den meningen tills jag stängde dörren. Jag fick iofs en hejdåpuss och hon var glad så.

Nu ska jag gå och köpa nya hörlurar hejrå.

onsdag, januari 10

Mensen, ljuva mensen

Har PMS. Andreas har börjat nytt jobb. Igår var jag själv med barnen till midnatt med första dubbelläggningen. Nils fick sin första dos vaccin, det där med två sprutor, igår och har idag skrikit av ont samt haft feber. Klassiskt case of FML. Andreas firade det hela med att prata 100% om sig själv när han väl kom hem igår (tack för det) och sen bli sur när jag skulle berätta att jag hade träffat min chef för att prata framtidsplaner och han (alltså Andreas) avbröt efter tre sekunder med ett ja, det känns iallafall okej nu att jag ska vara föräldraledig och jag typ väste JAG SKITER VÄL FÖR FAN I HUR DET KÄNNS FÖR DIG?! Alltså jag skiter ju inte i det men i kontexten att han har varit så sjuuuuuukt ”ja vi får se när jag börjar jobba” om föräldraledigheten och planer och så utan att typ verka ta in att för varje ojoj jajaja det blir braaaa så är det jag som får ta slacket. Och min arbetsgivare. Och att hans ”jamen jag måste ju känna in stämningen”-tjafs blir rätt mycket ”mitt jobb är viktigare än ditt jobb” när en kokar ner det. Och ja nä det var INTE läge för honom att 1) avbryta efter att själv ha haft en trettio minuters monolog om hans dags fantastiskhet samt 2) ta den egovinkeln och toppa det med 3) fråga noll frågor om BVC, Nils mående eller hur det gick för mig på återbesöket på MVC. Detta genererade naturligtvis att jag nu är sur, känner mig osedd och oviktig samt är PMS-gråtig. Och jag har noll fkn lust att sätta mig ner och lugnt och stilla förklara VARFÖR jag är sur/ledsen på ett konstruktivt sätt samt också vara den vuxna och hantera ”men det var inte så jag meeeenade” utan att tappa det. Går istället runt med tårar bokatavligen i ögonen och hatar honom i tysthet vilket är noll konstruktivt och känns bajs.

Att be om ursäkt 101

Okej, på förekommen (inte här ofc, ni är ju bäst) anledning kommer här ett litet tips från mig till omvärlden när det gäller det här med att be om ursäkt.

EN BER INTE OM URSÄKT FÖR ATT DEN ANDRA HAR BLIVIT LEDSEN! EN BER OM URSÄKT FÖR ATT ENS HANDLINGAR LEDDE TILL ATT NÅN BLEV LEDSEN.

Okej? Phu. Oklart? Okej men vi säger så här: jag kommenterar nånting eller gör nåt som gör att nån annan blir ledsen. Jag inser mitt misstag och/eller känner mig som en Dålig Person™️ och vill be om ursäkt. Vilket av nedan är en ursäkt och vilket lägger återigen skulden hos den ledsna?

1) Jag ber om ursäkt för att du tog illa vid dig.

X) Förlåt för att jag sa/gjorde så. Jag förstår att du blev ledsen och även om det aldrig var menar att såra skulle jag aldrig ha gjort/sagt så.

2) Jag menade inget illa, förlåt.

X. Det är X som är rätt. 2 kan vara lite mer rätt, men helst inte och 1 ba nä.

While we’re at det här pekpinnandet: det heter ”jag beklagar förlusten” inte ”jag beklagar sorgen”. Ni ser skillnaden va?

Ps. Ovan är en av våra topp tre-grälanledningar hemma. ”Jag menade inget illa” är Andreas go to-ursäkt. Och det är ju det som är grejen: ofta MENAR en ju inte att såra nån annan. Dom flesta tror ju (på sitt sätt) att saker görs/sägs i välmening eller bara tänker inte (rätt). Men handlingen/orden är ju likt förbannat gjorda och om dom sårade när det inte var meningen, ptja men då ligger ansvaret och därmed ursäkten hos den skyldiga. Ds

torsdag, januari 4

Vardag

Idag har vi varit och tittat till lelle radhuset igen. Dom höll på att jobba därinne så jag förstår inte riktigt vad det är som ska ta till tredje kvartalet i år innan det är klart men men. Vi har iallafall, på inrådan av vår mäklare, bestämt oss för att sälja innan nya amorteringskravet kommer 1 mars. Jag har mailat byggföretaget vi köper av för att försöka få till en lite mer detaljerad tillträdesplan och därmed kanske kunna matcha till- och frånträde men vi kan väl gissa att det kommer bli ett glapp däremellan, inte till vår fördel. Jag tror inte så himla många är sugna på att köpa i mitten av februari och flytta in i september liksom. Aja, den dagen den sorgen. Hellre mer pengar på fickan och slippa oron för vad som händer på Stockholmmarknaden när väldigt många kommer tvingas till en extraamortering på 10 000 kronor per lånad miljon och bo i en kappsäck ett tag. Mäklaren mailade idag och föreslog fotografering innan 24 januari såatteh nu behöver vi väl se till att få det snyggt och iordning här hemma. Andreas har gått ut starkt med att rensa garderoben och vi behöver rensa både källar- och vindsförråden för att få plats att förvara det vi faktiskt vill ha kvar istället för en miljard sampleskor från mitt jobb, gamla stolar, trasiga lampor och annat bös som finns där. Ska jag vara ärlig vet jag inte vad som finns i förråden för det är Andreas territorie. Nej, inte för att han är snubbe, men för att han är en jävla hoarder och jag får total PANIK av all skit han har tryckt in där. Om nån tvivlar så vet jag for a fact att det till exempel står trasiga tavelramar, tomma CD-fodral, EN fotbollssko och ett foto på när han hånglar med nån tjej (?) för det var grejer jag trodde vi rensade bort från hans lägenhet men som visst smög sig in hit. Jag var ej nöjd tjej när jag upptäckte det.

Ja, iallafall. Vi ska göra iordning här hemma. Jag vill köpa fina grejer på rean, men tänker att vi ska vänta in stylisten som kommer nästa vecka och höra vad hon tycker/vill ha. Så nu sitter jag mest i soffan och glor och väntar på mailsvar från mäklare och Besqab och Nils sover och Ellen går omkring och pratar och grejar. Hon är asbra på att roa sig själv och leka med olika grejer faktiskt. Det är så skönt.

tisdag, januari 2

Life hack semester shortlist

1) städa alltid innan du/ni åker. Packa så mycket som möjligt dagen innan för att undvika tietusen icakassar med obestämt innehåll (Andreas go to-strategi som jag HATAR = ofrånkomligt börja semestern med bad feeling-gräl)

2) ta med reseproviant. Choklad har aldrig haft en dålig effekt på vare sig ens eget, ens partners eller hangry vänners humör. Funkar även som humörshöjare på barn.

3) beställ alltid hämtmat första kvällen hemma efter semester. Om inga barn: känsla av att förlänga semestergöttet. Om barn: men ORKA packa upp och laga mat och hantera åktrötta ungar samtidigt som inte hela semesterlugnet ska försvinna in i ett mörkt mörkt vardagsmål

2) Förbeställ mathem/coop/ica/valfri hemleverans av matvaror ett säkert antal timmar efter hemkomst. Igen, vem orkar gå och handla efter restid/uppackning/semester? Ingen.

Med vänlig hälsning,
Har precis käkat La Neta och packat upp veckans mat. Alla är sams och ingen skrek.

söndag, december 31

Mina barn sover. Jag sitter i hörnet på pappas enorma röda soffa precis mittemellan dom. Den ena inlindad i typ tre filtar, varm som en kamin, och den andra utfläkt med tröjan uppdragen och bar mage. Den ena yvig, sprudlande och alltid på. Den andra försiktigt nyfiken, iakttagande och lugn. Den ena mörk, den andra ljus. Bägge nu stilla med djupa susiga andetag. Jag har gjort dom här. Jag vill stå på ett berg, längst ut på en klippa och skrika JAG HAR GJORT DOM HÄR! Att vara deras mamma är en mjuk bomullsbädd är en piskande vind är en vrålande orkan är en böljande lavabädd är oändligt.

lördag, december 30

Året som gått 2017

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Alltså det har ju inte direkt varit det mest händelserika året sett till händelser utom familjen, men jag födde barn medelst kejsarsnitt. Det har jag aldrig gjort förut även om jag önskar att jag hade varit smart nog att stå på mig om det även första gången.

Höll du något av dina nyårslöften?
Måste kolla om jag hade några...eh jaha ”jag ska börja gilla min kropp”. Uhm typ? Mer än innan iallafall. Jag kan titta på mig själv i spegeln när jag är naken och kanske inte känna WOWSIE men iallafall ett ah well, en kropp är en kropp är en kropp större delen av tiden. Att få två barn på kort tid som tjock skapar inte direkt aftonbladets superkropp trots att den verkligen är en sådan, egentligen. Ville tydligen också ha ensamtid och en redig fylla. Ensamtid gick ju rätt bra iom att jag jobbade men en redig fylla fuckade ju ur redan i januari när jag blev preggers.

Kommer du ha några nya för nästa år?
Alltså jag tyckte gilla min kropp-grejen var bra så vi fortsätter på den. Sen ska jag begränsa mitt godisintag till då och då och njuta av det istället för att länsa skåpen varje kväll come eight o’clock i nån form av MÅSTE HA SOCKER GE MIG SOCKER-hets. Skulle faktiskt vilja börja träna också men ja nä det kommer ju förmodligen inte hända pga livet osv.

Blev någon av dina kompisar föräldrar i år?
Japp, fyra kompispar. Också vi dårå.

Dog någon som stod dig nära?
Alltså så makaber fråga det här, men nej och let’s keep it that way.

Vilka länder besökte du?
Spanien. Charterfest på Mallis pga småbarnsförälder.

Är det något du saknar 2017 som du vill ha 2018?
Mja, nä jag vet inte. Mer tid kanske? Men det kommer ju inte hända. Skulle vilja ta mig mer tid att läsa och kunna behålla koncentrationen. Vill också ha en redig fylla med Andreas sans barn.

Vilket datum från 2017 kommer du alltid att minnas och varför?
18 oktober pga då kom mitt ljuvliga barn till världen helt frisk och gosig och alla mina worries försvann.

Vilken var din största framgång 2017?
Framgång och framgång men att vi fick ett barn till slår väl det mesta? Och att jag och Andreas är ett förjävla bra team som är rätt bra på att ta tillvara på och liksom njuta av vardagen. Känns som en bra grej med tanke på att Livet Med Barn (TM) består av ca 250% vardag.

Vad är du mest nöjd med?
Ahmen se ovan. Barn, man, att jag ändå var rätt glad under graviditeten. Att förlossningen blev så bra.

Största misstaget?
Jag vet faktiskt inte. Inget? Tycker det har varit ett bra år.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Nope. Nu håller vi det så, okej?

Bästa köpet?
Uhm, vet ej. Har inte köpt så mycket grejer i år faktiskt.

Vad spenderade du mest pengar på?
Mat, blöjor och räkningar. Så spännande. Och Mallisresan förresten, om vi tänker enskilt köp.

Gjorde något dig riktigt glad?
Allt? Nä, men alltså det har varit ett riktigt bra år på glädjefronten. Jag har haft kul på jobbet. Ellen är en fantastisk liten person och Andreas och jag har hängt mycket och kunnat prata med varandra trots småbarnsgrejen.

Vilka sånger/band kommer du komma ihåg från 2017?
Fan typ inga? Astrid Lindgren-sånger, babblarna och diverse ledmotiv är ju knappast nåt att skriva hem om. Jag lyssnar sällan på musik, eller nåt alls faktiskt. Jag föredrar tystnad framför allt.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Så så mycket gladare. Jag känner mig som mig själv igen. Det är härligt.

Vad önskar du att du hade gjort mer?
Jag vet inte? Umgåtts mer med folk kanske? Läst mer definitivt.

Mindre?
Hängt tvätt. Tyvärr oundvikligt pga är vuxen och då måste man.

Hur tillbringade du julen?
Hos pappa med Andreas och barnen (haha, barnEN) samt min morbror och hans son.

Hur många one-night-stands?
Kanske borde ta bort den här frågan eftersom jag planerar att aldrig mer ligga med nån annan än min man. Det var liksom över fem år sen jag hade mitt sista engångsligg.

Hur många nobbade du?
Samma här kanske? Är liksom inte i situationer där jag behöver nobba nån längre.

Favoritprogram på teve?
Öh, dumglor så mycket så det är svårt att säga. Men Escape to the country går ju hett hemma tillsammans med alla andra brittiska bygg-köp-renovera-program. Började även kolla på Blacklist (yey!) men i övrigt är det gamla trotjänare som På spåret, Game of Thrones, Designated Survivor, Modern Family bla bla bla.

Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Nä. Alltså jag hatar inte människor.

Bästa boken du läste?
Jag läste typ tio böcker i år varav fem var Camilla Läckberg och dom andra diverse topplisteböcker för att bredda mig. Alla utom Läckbergs böcker tråkade ut mig enormt så jag säger hennes bok ”Häxan”. Ska ta tag i läsningen 2018 *lovar*.

Happ, då var vi klara. Jag har inte sovit ordentligt sen typ hösten 2015 men känner mig lyckligare än nånsin. Jag vill fortsätta vara gift med Andreas. Jag tänker inte vara gravid ett år till. Okej nu vaknade hostan hostansson här.

Gott nytt år på er allihop!!

söndag, december 24

God jul!

Vi har haft en fantastisk dag. Jag säger det både med en stor glädje och ganska stor lättnad. Att ha jul efter mamma är liksom...svårt. Och fast både pappa och Andreas hjälper till så hamnar mycket på mig. Kanske för att det känns viktigt, eller är viktigt för mig, att bibehålla julen som den var så gott det går. Kanske för att jag är tränad att se vissa saker som verkar gå männen i min familj (bless their souls) helt förbi. Kanske är det en personlighetsgrej. Alltså jag menar inte alls att gnälla om ojämställdhet för Andreas drar verkligen sitt lass, men det är ju min familj mina traditioner mitt hem och utan mamma som alltid har drivit allt så är det jag som står där och planerar och delegerar och fixar. Och pre-kids har det nästan enbart varit roligt och förra året hade vi bara en unge och min syrra var också hemma men med Skrällen på sjukhumör och en till bebis har julkänslan här mest varit MEN HERREJÄVLAGUD KAN JAG FÅ EN SEKUND IFRED?! Men kanske tack vare arbeit machts frei-planeringslistan och mest på grund av att jag helt enkelt bara sänkte ribban och sket i om dukningen var pinterestvänlig, att vi hade tända ljus och att det var bortdukat och städat i köket när vi delade ut julklappar så har det inte ens känts det minsta stressigt. Plus Ellen har varit rakt igenom LJUVLIG hela dagen och Nils har sovit eller legat och flinat nånstans. Alla vuxna åt mat varm (!) tillsammans (!!!!). Maten blev svingod, min bestod till 70% av vegetariska grejer (vegetarisk ”sill” på inlagd aubergine, smörstekt brysselkål, rödkålssallad med äpple och broccoli med dressing på clementinjuice, sumak och chili, surkål och gravad avokado). Så jävla gött. Blev inte ens svimmätt. Fick superfina julklappar av Andreas, ett armband från Skultuna och matchande läppstift, läppenna och nagellack från Chanel. Jag älskar honom för att han har ansträngt sig för att hitta nåt som glädjer mig i vardagen. Nu sover alla och jag sitter i soffan med Nils vid fötterna och slökollar på En prins i New York och för-kollar reaprylar.

God jul på er allihop! Hoppas ni hade en minst lika mysig dag som vad jag hade!

onsdag, december 20

Friskstugan

Skrällen är frisk (-are) nu, halleluja (har ALLTID trott att det heter halleluLja och är nu sur varje gång jag skriver det ordet), och förutom att hon typ vill gå och lägga sig klockan fem (vi lägger henne åtta) och att hon fortfarande är sjukt lättkränkt så har det def-o varit en mycket bättrw dag idag. Hon pratar iallafall oavbrutet och härmar precis allt vi säger och sätter ihop ord till egna meningar och blir så stolt så stolt när vi förstår. Jag kanske fattar 80% av det hon säger, Andreas gissar att han förstår 45% och pappa kanske fattar 20, men det blir bättre och bättre varje dag. Allas vårt nya favoritord är iallafall hallon hannón och helt i kombination med det urgulliga meeera. Ida ha meeeeera hannón mamma?! Ja, hon kallar sig själv för Ida (när hon inte är katten Gittan vill säga). Ja Nils då? Han verkar ha kommit ur sin senaste faaaas och kom ur den som en babblig liten sol. Han älskar all form av luftventil/fläktfilter, att höra oss prata och "Det var en gång"-trollsången. Och han hatar att älska sin napp. Andreas beskrev det oerhört träffande häromdagen med ett kommer du ihåg när facebook hade relationsstatusen it's complicated?Det är Nils relation till sin napp.

På tal om jul då så har vi gjort en lista på det som ska ordnas innan jul men idag blev vi också tvungna att göra dagsscheman för varje dag fram till jul. Och tvungna för att jag känner mig så O-ER-HÖRT stressad över att vi typ inte hinner nånting på en dag, att Ellen blir understimulerad (och därmed rätt vidrig i sin gnällighet), Nils blir bortglömd och allt kvar att göra i panik på julaftons morgon. Så dagsschema it is. Regeln är för övrigt att den som nattar lagar middag och den andra lunch. Imorgon ser det t ex ut så här:

Nattningar: Andreas
Förmiddag: åka till mammas grav plus blommor, titta på djuren med Ellen
Lunch: grönsakssoppa med varma mackor (Linn)
Eftermiddag: baka pepparkakor och göra julgodis, göra vegetarisk sill
Middag: Ernst-kyckling med ris (Andreas)

Vissa kanske blir helt GAPANDE MUN-EMOJI och ba eh okej och det där är ostressande?!!! Ett fkn schema på ledigheten?! Men alltså om vi inte skulle göra en lista, om vi inte skulle göra ett schema så hade typ 80% hamnat på mitt bord tillsammans med ungefär 250% av oroandet. Jul är ju en jävla jämställdhetsfälla och jag (viiii, Andreas är med på tåget) vägrar acceptera men det är inte så viktigt för mig såatteh...-grejen. Får ju givetvis smärre hjärnblödningar av plötslig ilska pga diverse småsaker ändå, men jag slipper iallafall ha axlarna ovanför öronen och huvudet fullt av snurr och maggropen fullt av dåligt samvete. Nu blir det förhoppningsvis lugnt (hahahahaha vi har två typ bebisar) och mysigt stället för *biter ihop* *martyrgör allt* *googlar skilsmässa* *kastar julklapparna*


Såatteh, nån annan survivalstrategi så här i juletider?

Åh! Firade för övrigt att Andypants signade ett nytt jobb idag. Från och med 9 januari är jag ensam med Nils på dagarna och vi går in i den ljuvliga perioden med tre inkomster (han tog en jävligt bra/lång deal på sitt förra jobb som har gett oss tre månaders ledighet ihop samt en massa extra stålarz). Hurra hurra hurra!

måndag, december 18

Jaha så dryga tre veckors förkylning hos samtliga har nu (eventuellt) kulminerat i magsjuka. Ellen har haft feber sen i lördags, 39-graderish igår och typ inget idag men hon vill äta ungefär ingenting. Igår kräktes hon framför teven men vi tänkte att det var febern plus slemmig utlöst av att hon satte i halsen. Plus hon verkar ha skitont i munnen och har inte mindre än tre kindtänder på väg igenom. Bajsade gjorde hon i fredags och sen, äntligen, i förmiddags och vi ba phew! Sen kom laddning två här under eftermiddagen och euw! och nu spydde hon vid läggdags när hon fick mjölk. Inte hysteriskt men ändå ett ynkligt näj och sen kräks på pyjamas och snutte och i sängen.

nä mamma pillde dä mamma tåtta dä mamma? Ja, älskade vännen, vi torkar där.

Så svårt att veta om det är magsjuka, grejen att hon inte har käkat nåt sen i fredags (förutom lite mjölk några gånger per dag) och åt oliver och drack ramlösa och fick alvedon (motvilligt). Plz håll tummarna för det senare så vi slipper smitta Nils, två månader dagen till ära. Andreas som är immun mot magsjuka ska sova i ett annat rum med honom inatt just in case, men frågan är om det hjälper, should the shit (literally) hit the fan.

torsdag, december 7

Haha, där fick jag för det. Ligger i soffan 01.25 eftersom Nils verkar ha nån form av magknip och bara sover ovanpå mig på mage och skriker helt hjärtskärande så fort jag försöker lägga ner honom hur tungt han än sover innan. Jag har fått nån form av eksem på knäna och armbågarna och det kliar NÅT SÅ INNI, givetvis som mest nu när jag inte kan klia tillbaka. Och jag är förkyld och hostar hela tiden.

onsdag, december 6

Nils sju veckor

Oh my lord vad tiden går fort! Nu, eller imorgon om vi ska vara petiga, är vårt yngsta (och sista?) barn redan sju veckor. Vi var på BVC igår och han har sprängt 5 kilos-gränsen och sträcker gärna ut sig i hela sin 60-centimetersprakt. Det känns som om han är så mycket större än Ellen vid samma tidpunkt men det skiljer ju inte mer än ett par centimetrar och några hundra gram. Bebisversion 2.0 är en ren fröjd att ha med att göra. Vi som trodde Ellen var en lätt unge kollar nu på varandra och ba eh eller? Den här vaknar en (1) gång på natten, somnar vid tio på kvällen och förutom ett morgonmål vid sjusnåret sover han gärna till nio-halv tio. Sen är han vaken en stund, ligger och jollrar och ler och petar och kollar och sen somnar han om. Han började svara när vi pratar med honom häromdagen och igår satt vi en halvtimma på köksgolvet och konverserade om olika ting (jag sa ooooh och aaaaah och han log och sprattlade t ex). Den här versionen är också himla smidig i att han somnar så fort han blir vaggad, sitter i babysitter som gungar, åker vagn eller sitter i bilen. Han käkar kanske dubbelt så mycket som Ellen gjorde i samma ålder, eller så känns det bara så för att han käkar dubbelt så mycket fast hälften så ofta? Han sover iallafall betydligt mer än vad Ellen gjorde. Hon sov ju aldrig mer än 30 minuter åt gången förutom nattetid. Den här kan ju sova typ en hel dag ibland och sen ändå sova helt okej på natten. Gud det är så lyxigt.

Älskar förresten att flaskmata. Har jag sagt det förut? Det borde jag ha gjort men om jag inte har det: det är fantastiskt. Jag tyckte ju det med Ellen också men då strugglade jag så mycket med liksom mammabilden och "allas" syn på flaskmatning och att inte vara en bra mamma och en massa annat så jag kände inte samma MEN HERREGUD VARFÖR GÖR FOLK ENS NÅT ANNAT?! som jag gör nu. Obs obs obs! Bryr mig givetvis inte om hur andra matar sina barn. Bara alla mår bra så kör på! Nu är jag ju tämligen säker på att flaskmatandet räddade mig från en förlossningsdepression förra gången och ja pkej nu hade jag väl inte blivit deprimerad men fy fan vad mycket surare och bittrare och mer missunnsam jag hade varit mot Andreas om jag hade ammat. Vi kan väl helt enkelt konstatera att jag är för lat för att amma. Jag vill få sova hela nätter. Jag vill kunna lämna hemmet som det passar. Jag gillar att det tar typ tio minuter och vi har en mätt och nöjd bebis. Aja det om det. Kan prata mig precis lika hes om kejsarsnitt för MMMM KEJSARSNITT HJÄRTA HJÄRTA. Fan vad ljuvligt det var.

Okej tillbaka till Nils. Eh har inget mer att säga. Han är ljuvlig. Han är liksom vacker på nåt sätt. Det är nåt med ögonen och sättet hans leende går genom hela hans kropp. Älskade älskade unge. Om kärleken till Ellen var mer av en krypande lavin så är den här lika självklar som att andas. Givetvis var det han där inne. Det var alltid han som var menad för oss.

måndag, november 20

Jag hatar egentligen när folk som bloggar ursäktar sig för att dom inte bloggar eller säger hur gärna dom vill blogga men..., men alltså jag tänker blogg typ tusen gånger om dagen men det är så mycket svårare att få ner nåt vettigt i mobilen när jag bär en unge på den andra armen eller jagar nån eller diskar eller plockar eller alla andra vardagssaker. Jag vet ju att ni är ett gäng som fortfarande håller koll här och jag gillar ju verkligen mediet och att få skriva av mig men det känns som att det är mest jaha hejhej det här gör jag/har jag gjort hejdå nuförtiden och det är ju rätt tråkigt, is it not? Med risk för ett helt tomt kommentarsfält, vad VILL ni läsa? Fem gånger om dagen korta små tankar-blogg? Fler inlägg om föräldraskap? Mer om jobb? Om relationer? Bara as is? Har ni några önskemål får ni gärna vädra dom här.

In the meanwhile: Det har varit helg, igen. Det känns som att det är helg jämt. En del av mig älskar att vara hela familjen och en annan älskar när det är måndag och Ellen återigen kan bli underhållen på förskolan och inte springer runt här hemma och fejkgråter av oklara anledningar. Eller hon har väl nån anledning typ vill sätta på sig skon, skon trillar omkull eller vill ha en flaska mjölk, får bara smoothie eller vill gå naken, måste ha pyjamas eller nåt annat vettigt. Jag vet att man inte ska skratta åt barn när dom gråter, men alltså hon går och ställer sig framför spegeln och tittar på när hon skriker och provar olika skrik och miner så det är lite omöjligt att ta henne på allvar. Hon har börjat prata också och testar att sätta ihop ord och härmas hela tiden. Det är svinroligt. Och hon har lärt sig att räkna till fyra eee tåå tee hura så nu vill hon att vi ska räkna ALLT. Det funkar som avledning när hon fejkgråter också så det är lite av en win.

Barnet det yngre verkar på väg in i sitt första utvecklingssprång för han äter som en galen och vill bara bara bara bara bara vara i famnen. Igår sov han i tiominutersintervaller typ hela dagen och på kvällen var jag så trött (på honom) att jag typ kastade honom i famnen på Andreas när han kom ut efter att ha nattat Ellen och gick och lade mig halv tio. Sen vaknade jag inte förrän barnet vaknade SVINHUNGRIG vid tretiden, ja alltså Andreas lade honom i sängen (har sån där bedside crib) när han gick och lade sig, och nästa gång kvart i sju. Gillar ju den uppsidan på det här dagvakandet, men gillar inte dagvakandet så mycket när det pågår. 

Jaha, nu vaknar han och är hungrig igen. Vi hörs!

lördag, november 11

Balansen

Idag skulle jag hugga av en arm för att vara singel och bo i min gamla lägenhet och ch ha ingen att ta hänsyn till. Ungjävlarna var vakna hela natten, den ene tog vid där den andre slutade. Andreas har snarkar och går omkring och har början av en man cold. Seriöst, vad är det med män och det här konstanta känna efter:andet? Om jag sväljer hårt har jag nog lite ont längst bak i halsen. Ba ok, men svälj inte hårt då eller ba suck it the fuck up. Gud, det finns inget INGET som tar fram min sämsta sida som när Andreas är sjuk. Jag är på allvar världens sämsta partner i förkylningstider. Går mest och är svinförbannad över hostande, nysande och snorande och tycker skitsynd om mig som måste stå ut. När jag själv är sjuk vill jag dock bli ompysslad och omstoppad och få allting serverat. Så vidrigt beteende. Jahapp, nu vaknade Monstret Den Yngre.

fredag, november 10

När jag stod och vek tvätt för en stund sen, en fredagkväll cirka halv åtta på kvällen, så kom det över mig hur tacksam jag är för att jag fick barn just nu i livet och inte när jag hade tänkt/trott/planerat (26 år, min trodda "vuxenålder" sen tidiga tonåren). Så mycket ångest jag har haft över det här med barn, så mycket längtan. Tänk om det blir för sent? Tänk om det inte blir? och det är lätt att romantisera bakåt när en vet hur det blev men OJ vilken annorlunda mamma jag hade varit om jag hade blivit förälder för åtta år sen istället för för ett och ett halvt. Vad jag hade varit mer kategorisk, mer stressad och trängt bort mig själv som person till förmån för den här rollen eller tanken på rollen som mamma. Istället zenlikt lugn framför tvättstället en fredag. Ett glas champagne i fåtöljen i hallen med Nils i knät och Ellens fredagsdiskolista från telefonhögtalaren. En man i skjorta och skitfula vita stadiumshorts. Kräksfläckar på axeln och för stora gravidtrosor, nya tvågraviditetstuttar och levererad mat. Manana manana det löser sig vem bryr sig? Hela min värld ryms på en virkad matta från Ikea.
Idag var hela familjen på BVC. Den stora för att få MPR-vaccin och 1,5-årskontroll och den lilla för att vägas och mätas och inspekteras. Bägge två ligger perfekt på sina kurvor, himla A-barn hehe. Ellen imponerade sköterskan med sitt skillset och avslutade med att själv blåsa såpbubblor (vi hade ingen aning om att hon kunde det för hon typ började blåsa på maten i förrgår) och sen fånga bubblorna en efter en och lämnade sköterskan stammandes eh ja haha, vi har aldrig sett entt barn blåsa bubblor själv på ettochetthalvtårskontrollen vilket givetvis fick föräldraparet att känna stark STARK winning. Och ja, jag skulle givetvis älska min unge även om hon inte var briljant men det är roligt att hon är så vetgirig och gillar att show off. Nu sover bägge ungarna, jag slösurfar och Andreas förbereder raggmunk vi ska käka till lunch så fort Skrällen vaknar. Livet ger och livet ger här just nu.

lördag, november 4

Hej från tvåbarnslandet

Jaha, 17 dagar som tvåbarnsmorsa då. Vi är hos pappa. Jag sitter i den gigantiska röda hörnsoffan på nedervåningen med en sovande bebis på en kudde mellan mina korslagda ben. Jag lyssnar på playlisten vi gjorde till förlossningen och tittar ut i trädgården. Gräsmattan är grön och full av löv och mitt på springer en blond unge, sådär pingvinigt som små påbylsade barn gör. Hennes pappa står och pekar på nåt och hon skrattar. Jag spökhör det nästan in hit för ingen ser så lycklig ut som vad hon gör när hon skrattar. Jag vaknade imorse av att Ellen klappade mig på kinden och sjöng Imse vimse spindel och på min andra sida låg Nils invirad i sina älskade filtar och sov ljudlöst. På måndag fyller jag 34. Andreas frågade vad jag önskar mig i födelsedagspresent och det enda jag kände var inget. Jag önskar mig ingenting. Jag har allt jag någonsin drömt om.